Rebecka Sretenovic

24 april 2020

 Jag sitter som bäst på pendeltåget från Sollentuna till Stockholm efter att ha spelat in sommarpratan med ett fantastiskt stöttande team. Jag förstår nu vad folk menar med ”ljuset i tunneln”. Det finns en hel värld därute med olika verktyg för att nå klarhet. Jag tror att de bästa verktygen tar sig i uttryck från hjärtat..En mening som skulle känts motstridig att skriva ner för ett år sedan när jag i midsommarskymningen satt på en klippa vid havet i nagu skärgård och började skriva det som kom att bli ett viralt blogginlägg.
Det finns mycket som bubblar i mig i detta ögonblick. Bara färgklickar av värme, helt ärligt. Ett motto och mantra som varit av stor betydelse för mig det senaste året är orden ” Clarity is gained by action.” Klarhet nås genom handling. Dess sanning har aldrig varit mer förankrat i mig än i denna stund.

Utan att låta defensiv eller förminska ämnet vill jag klargöra en sak. Jag har aldrig SJÄLVMANT vänt mig till media och bett dem publicera och belysa mina erfarenheter. Aldrig prackat någon plattform på dessa upplevelser. Att det kan se ut så från utsidan är något man bör acceptera när man tackar ja och åtar sig dessa intervjuer, och FÖRSTÅS alltid kräva korrekturläsning när det är frågan om religiösa frågor och starkt laddade personliga upplevelser. Självklart när materialet väl bearbetas och publiceras så är man delaktig och bär det största ansvaret, absolut. Jag vill belysa detta eftersom det inom JV  finns en stereotypisk bild av ”avfällingar” för att vara anklagande, hämndsökande och fingerpekande. Inget av dessa är något jag står för eller någonsin kommer att stå för. Jag är en människa, med känslor, som vill bejaka LIVET. Stanna upp där det behövs - för ett större ändamål.

När jag för ett år sedan satt på klipporna vid havet dendär midsommarkvällen kände jag mig totalt nedbruten, vilse och värdelös. Jag visste varken ut eller in hur nästa steg i livet skulle se ut.  Mammas tillbakagång till församlingen hade gett mig mitt livs största klarhet i hur medberoende och hjärntvätt kan vidhålla ett grepp över ditt liv flera år efteråt. Hela livstider. Jag kände då att jag inte kunde lita på mina känslor och viljor längre. Inte skilja dem från varandra eller från rädsla. Jag hade haft motgångar i psykatrin i ett halvår utan resultat så det såg ganska hopplöst ut. Hade inget fast boende att återgå till över sommaren och hade därmed inte fått tag i ett fast sommarjobb för att klara den hårda ekonomiska press som man möter i min typ av utbildning. Min tanke när jag tog emot min studieplats hösten 2018 var att ägna kommande sommar till att bo hos mamma och jobba och samla ihop så mycket jag bara kunde. Men så skulle det inte bli.
Så jag frågade mig själv: ”vad kan JAG göra här och nu?”. Vilket steg, hur smått det än är, kan jag ta mot sann förändring i mitt liv. Så jag började helt enkelt skriva. Ett år, några artiklar och en intervju i programmet ”efter nio” senare  - blev det en sommarprata.

Länk till sommarpratan:

https://arenan.yle.fi/audio/1-50529836

____________

21 December 2020

Vintersolståndet

Vintersolståndet är dagen då mörkret vänder mot ljus.
Då liv vaknar från sömn. Inte från död, men från en svårbruten vila. En naturlig vila.

Jag har ett intensivt men ack så livsfyllt år bakom mig. Året som blev min egen vändpunkt. Mitt vintersolstånd, min vårdagjämning.
Min systerson har lärt sig gå, springa, han skrattar högt och slänger bak huvudet när han imiterar sin moster. Han spelar trummor på kastruller. Han har haft sin första födelsedag, sin första halloweenfest och bakat sina första pepparkakor. Om några månader blir jag lycklig moster till en flicka och jag älskar henne så. Hennes värld och lycka är och kommer alltid vara ett av mitt livs största och viktigaste ansvar.

Jag uppfyllde min dröm om att medverka i SMASK  - musikhögskolornas Melodifestival. Låten jag medverkat som låtskrivare på vann tävlingen i Göteborg. Jag förverkligade mitt livs viktigaste dröm – att släppa musik och uppnådde målet att medverka på Vegatoppen och nationell radio. Jag fick äntligen bo själv i en egen lägenhet. Den största gåvan av tid och rum. Jag gick med i STIM och kan nu jobba professionellt med komposition och låtskrivning. Jag har fått tolka musik och texter av magiska och för mig ytterst inspirerande konstnärer som Åsa Jinder och Thomas Enroth. Jag uppnådde ett kärt mål att få vara artist på julturnén Årets stora julkonsert.
Om jag skulle summera ner allt så skulle jag använda mig av beskrivningen ”stärka sin röst”.
I sångundervisningen talar vi om att stärka sin röst, stärka sitt stöd, höja sitt röstomfång och allt som hör det till. Men att verkligen stärka sin röst innebär så mycket mer än det enbart anatomiska och fysiskt röstliga. Att stärka sin andliga röst, sin inre röst, är så mycket större än så. Det är att börja leva. På ett sätt du inte trodde fanns inom dig. Med verktyg som känns ack så främmande men samtidigt självklara. För att de finns alla i dig. Allting finns redan i dig. Det skall bara hitta fram. Ut. Hem.

Det var en gång.. för inte alls länge sedan... som jag knappt kunde drömma om att nå denna insikt.
Det var en gång.. en flicka som föddes in i en miljö som ville tysta ner allt som hette fritänkande, intuition, kunskap, känslor och fri vilja. Hon tillsammans med miljoner andra. Olika omständigheter, samma strypgrepp. Samma heshet. Samma mönster.... men också samma inre verktyg för att vända allt. För att se solen stiga mot sitt vintersolstånd.

Efter sommarpratan får jag ofta frågan – hur vågar du? Är det inte läskigt?
Ja, det är läskigt. Det är så läskigt så att man blir helt avdomnad. Men det måste ut. Urkraften är för stark för att låta sig övervinnas av ytliga argument som bejakar jantelagar, finkänslighet, skam, tvivel. Skuld. Skuld som inte är riktig eller din att bära. ”Det är för stora saker på spel” skulle man kunna motargumentera med. Och ja. Det är precis det jag håller med om. Det ÄR för stora saker på spel. Om detta ämne inte behandlas i offentligheten. Om ringarna på vattnet inte sprids. Om alla som besitter dessa viktiga verktyg för att stärka sina röster, för att se sina vintersolstånd, inte får sin möjlighet att se sin möjlighet. Något jag finner vara en ytterst grundläggande mänsklig rättighet. Rätt till en röst. Rätt till DIN röst.
Jag önskar ju inget hellre än en öppen debatt. Jag önskar att sektmedlemmar och föräldrar som hör dit skall ta del av mina ord. Jag vet att de uppmanas att inte ta del av denna typ av publicitet eftersom det anses skada deras andlighet. Men det som mina öron hör, när jag hör detta – är en underliggande rädsla för kritisk tänkande. Rädsla för det som inte går att rama in. Rädsla för det abstrakta som inte går att ta på. Rädslan för det undermedvetna och det mänskliga i oss.
Jehovas Vittnen benämner sig som ”den sanna läran”. Om så vore fallet skulle väl inte en öppen debatt vara några som helst problem. Denna typ av slutenhet är ett av flera motiv för att benämna samfundet en sekt. Vi har religionsfrihet i Finland och det är klart att en tro skall få existera om den tillför dess medlemmar en stark livslåga, ödmjukhet och generositet i en människas liv. Om tron ger näring åt hälsa, relationer och samhälle. Men det finns för mycket här som faller på det motsatta.

Jag vet att mina biologiska familjemedlemmar inom sekten är arga, upprörda och skamsna över alla artiklar och intervjuer och över sommarpratan. ”Skvallerblaska” kom det bla. i ett sms efter artikeln i ÅU. Min mamma har även berättat i efterhand om hur familjen uttryckt sig och det har inte varit nådigt. Jag skriver inte detta nu för att peka ut någon. Men rubriken lyder ”att tala om ett laddat ämne i offentligheten” och jag har dragit mig länge för att inte dra detta utöver min biologiska familj inom församlingen för att inte väcka kollektivt agg mot dem. Jag önskar ju dem lycka även om den är egensinnig. Samtidigt vet jag att det finns så många därute som är i samma sits och behöver känna att dom inte är ensamma. Som behöver avlasta sig skamkänslor. Rädslan för att stänga dörren till familjen inom sekten för gott är en stark orsak till att många i samma sits inte vågar berätta om sina erfarenheter. Ord som kunde rädda och förändra liv. Så länge jag får dessa liknande kvitton på att min egna familj inte vill sätta sig in i min situation, möta mig halvvägs, diskutera, kompromissa – så kan jag iallafall vända den sammabitna energin till något gott. Om jag kan bidra till att EN människa känner sig mindre ensam så är det värt det. Värt det som samvetet betalar. Fastän jag inte alls skall behöva känna så och den bördan är inte alls min att bära. Snarare har jag all rätt att betona – att det egentligen kanske känns ännu hemskare att min familj nu borde vara fullt medvetna om vad jag burit på och hur emotionellt kluven och splittrad jag varit som barn – och väljer att vända ryggen till än. Väljer att vara arga och skamsna. Samtidigt har vi ingen kontakt och jag känner inte dem och deras väsen och jag vill tro på det goda i människor, det mänskliga. Jag vill tro att det finns där. Jag VET att det finns där, det är ju ett faktum i oss alla. Samma faktum som resulterat i att jag sitter här och skriver det jag skriver. Om man är arg och sammanbiten över att en sjuårings högsta önskan varit villkorslös kärlek – är det inte dags att ifrågasätta systemet då? Är det kanske snarare dags att återkoppla med den egna sjuåringen inom sig och fråga vad hen vill, vad hen behöver?

Jag medverkade nyligen i  SVT:s dokumentär ”Domedagen” där en grupp människor diskuterade ämnet utifrån deras kunskaper och erfarenheter. Bland oss var forskare, miljöaktivister och folk från olika religiösa bakgrunder. Jag belyste ämnet utifrån min tidiga barndom inom JV och de domedagsprofetior som var vardag då, som vårt liv och tro kretsade kring.  Där berättade jag bl.a. om de bibliska förutsägelserna som Jehovas Vittnen betonar vara tecken på att harmageddon domedagen snart skall infalla och världen skall bli ett paradis under Jehovas styre. Några av dessa tecken är bl.a. jordbävningar, svält, epidemi mm. Men även illojalitet - att människorna kommer vända sig mot Jehova. Att avfällingar skall höja sina röster är även det enligt JV ett tecken på att den onda världsordningen under satans regim närmar sig sitt slut. Ett tecken på att Jehovas Vittnen besitter sanningen om existensen. På nedan länk kan du på JV’s egna hemsidor läsa om dessa förutsägelser följt av ett bibelställe ur 2 Timoteus 3:1-5 som hänvisar till den tolkning jag beskriver.

https://www.jw.org/sv/bibliotek/b%C3%B6cker/bibelkurs/%C3%A4r-slutet-n%C3%A4ra/

”2 Timoteus 3:1-5: Du ska veta att i de sista dagarna ska det vara kritiska tider som är svåra att hantera. ²  För människor ska vara egoistiska, älska pengar, vara skrytsamma, stolta, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, ³  kärlekslösa,* omedgörliga, förtalare, obehärskade, våldsamma, utan kärlek till det goda, ⁴  förrädare, obstinata* och självgoda. De ska älska njutningar i stället för Gud ⁵  och ha ett sken av att vara religiösa, men religionen är ingen verklig kraft i deras liv.b Håll dig borta från dem!”

Jag kan inte betona nog hur cirkulärt systemet är för att hålla människor kvar inom denna slutna cirkel av maktkontroll och skrämseltaktik. På JW.org under frågan under hur harmageddonstriden kommer att gå till (rubrik: ”Vad är striden om harmageddon?”) kan man finna svaret att Gud kommer använda sig av sina starkaste vapen i form av ”hagel, jordbävningar, översvämmande skyfall, eld, svavel, åskväder och sjukdom”. – Det vill säga helt naturligt ofta förekommande naturfenomen!
Så genialiskt att exemplifiera något så svartvitt med hjälp av jordens naturliga system som sköter sitt eget kretslopp. På så sätt kommer slutet alltid vara nära, och man kommer alltid kunna hitta faktorer i sin omvärld som stärker domedagsfruktan, rädslan för döden och för att förlora sin enda räddning – församlingen och genom den Jehovas beskydd. I länken nedan kan du se avsnittet ur serien ”domedagen”

https://www.svtplay.se/video/29114034/domedagen/domedagen-sasong-1-nar-kommer-domedagen-och-vad-kommer-att-handa?start=auto&fbclid=IwAR3V6lpW8ItvRHxm-ESdKdHSQzAWC1QKrnfJz2ydgLSmfJVtz8MuU0Gmi6A

En annan genialiskt cirkulär och självupprätthållande mekanism för att stärka sektmedlemmarnas rädsla är det jag nämnde ovan – att avfällingar, avhoppare, ex-vittnen gör sina röster hörda. Eller i JV:s öron: ”vända världen emot jehova och hans anhängare”. På församlingens möten avfärdas avhoppares vittnesmål som lögner och påhitt. En anklagelse jag anser vara väldigt allvarlig för att uttalas på dessa s.k. ”offentliga möten”. Samtidigt skall man inte få ta del av våra ord. Vem är det då som sitter i smyg och läser allting? Jo det skall jag svara på.
Människor. Med känslor. Och längtan. Och helt fullständigt normala behov.

Detta är alltså en aspekt att ta i beaktande när man talar om detta i offentligheten – att vittnena kommer att vända dina ord och aktivitet till deras fördel som de alltid gör. Och de vittnen som inte gör det kommer ifrågasätta sin andlighet, och tro att de fallit för djävulska frestelser. Och sedan må dåligt över det i tystnad. Och med det menar jag självklart inte att det skall strama åt din röst eller det du behöver få sagt. För min del öppnades bara mina ögon ännu mer för sekters cirkuära självstyrande mekanismer för att förblinda deras medlemmar och beröva dem på deras egna rätt till kritiskt tänkande och personlig utveckling.

Jag kunde skriva 10 sidor till men nu är klockan redan halv sju på morgonen och skall försöka få någon timmes sömn innan jag skall stiga upp och ta mitt fjärde coronatest på 3 veckor :) (mycket resande nu).

Vad jag vill säga dig, och vill att du skall bära med dig:

Din röst är värdefull och din röst är unik

Din röst är inte bara det örat uppfattar utan din röst är
hela ditt väsen

Din röst lever även genom dina handlingar

Din röst kan leva vidare genom andra och därför är det så viktigt att lyssna på dig själv och förmedla det som vill ut så att ringarna på vattnet får födas och hitta hem.

Din röst är en fullständigt självklar rättighet som människa att med goda intentioner få besitta och använda.

Jag jobbar varje dag med att omvandla avsaknaden av självvärdet till att göra självvärde en självklar rättighet för mig i allt jag gör. Att vara VÄRD att ha en röst. Att vara VÄRD att andas när jag sjunger och talar. Att känna att jag är VÄRD att få kärlek och stöd för det jag behöver kärlek och stöd för. Att få vara värd att bada i det när vattnets ringar kommer med det. Att få vara värd en framtid och ett liv. Att få vara VÄRD att leva för att jag är jag, för att vara stark och fri. Och ta mig tusan vilket segjobb det är... men inga ord kan beskriva magin som uppstår när den insikten bit för bit börjar förankras i din fysiska kropp och sätta spår i ditt liv här och nu. Magin och värmen från solen som stiger. Stiger mot det alldeles egna unika vintersolståndet.