Hej på dig, hoppas innerligt att du som läser har en rofylld och god tillvaro! :)
Den 2 maj 2019 var en av de mest magiska kvällarna. Jag hade 2 goda vänner från Finland på besök, vi stod mitt på parkett i Tele2arena i Stockholm och väntade på att Swedish House Mafia skulle börja spela. Min syster, som väntat sin lille pojke i 9 månader var inne på sin fjärde förlossningsdag och jag väntade på besked från operationssalen där hon slutligen genomgått kejsarsnitt. Efter många långa dagar av oro och längtan var lille Leo äntligen hos oss, allting gick bra och jag blev moster!! Efter ett långt gråt och kramkalas mitt på konsertgolvet (inklusive några random strangers från bl.a sverige, israel och grekland som joinade kramkalaset och gratulerade haha! :D ) så var det som om flera kilo av oro lättade från min kropp, och livet tillfördes så mycket gott och vackert, på bara ett skenande ögonblick.
I förra helgen åkte jag över till min hemstad Pargas för att hälsa på den lille nykomlingen. Han är en riktig 10 poängare, en super-chillare som inte har något emot att jag sjunger My favourite things från Sound of Music för honom medan han vaggas till sömns - big win! ;D
Sekunden Leo föddes var det som om en dimma lättade. Som om han bringade ny, orörd kraft till världen och våra liv, och man fick något verkligt och värdefullt att kämpa och leva för. Kan fortfarande inte låta bli att gråta när jag tänker på honom, vad det betyder för mig att vara moster och det vackra han tillfört.
Jag tänker på en meditation och ett verktyg jag gör i processen med att bli mer upplyst och medveten om nuet och mitt psykiska välmående. "Flickan på stranden", som den kallas. Skall skriva mer om denna process i vidare inlägg, men kort beskrivet är det en tanke och vision om det lilla barnet i oss, och att ständigt måna om denne i processen i att uppskatta och värdesätta oss själva mer. När jag höll min systerson för första gången, var det som om den lilla flickan i mig blev förkroppsligad i honom, och jag lovade där och då att alltid vara vid hans sida - och ännu viktigare - att han alltid kan räkna med att jag är det. Jag vill tillföra honom de viktiga värderingar,krafter och visdom som jag själv hade behövt under min uppväxt.
Jag kunde inte vara lyckligare för min syster. Den resa hon har gjort under sitt liv har inte varit lätt. Hästlängder och bergskedjor ifrån lätt. Inte bara de extrema omständigheter som vi växt upp under, vilket jag kommer skriva om då det känns lämpligt. Hon har gjort en enormt lång resa inom sig själv och haft många svåra år bakom sig, fler förluster och motgångar än vad en människa borde kunna klara av. Jag är så tacksam för att hon fortsatte att kämpa för ljuset och kärleken, för att hon fortsatte tro på den. För att hon förstått att hon är värd all kärlek och alla gåvor i världen. Och den finaste gåvan av allt fick hon den 2:a maj.
Ett nyfött barn är något så oförstört, rent och äkta. En av våra viktigaste mentorer som vi på många sätt kan ta lärdom av. De bara är, där de är, i sin existens. Grundkraften till allt gott i världen.
För jag blev moster, och livet fick en helt ny mening. Dina vackra andetag blåser bort all dimma och gråa moln i världen, och bara den ljumma vårsolen kan lysa där du är. Älskar dig Leo 💜
0 kommentar(er)
