Rebecka Sretenovic

Hej alla fina!

Hoppas ni har det bra där ni är. De flesta i vårt samhälle sitter mer eller mindre i någon form av karantän. För vissa är det en tid att stilla själen och kanske spekulera över livets mening. Någon kanske äntligen börjar utforska sin kreativa sida. Någon kan inte slita sig från sociala medier och nyhetsflödet medan någon annan skalar bort allt sådant.

I samband med spridningen av Covid-19 sitter många barnfamiljer i karantän. Barnen ägnar sig åt distansundervisning och föräldrar måste stanna hemma från jobbet. Flödet på sociala medier drunknar i olika upplevelser, åsikter och speglingar av situationen. På många sätt, i vår isolation från varandra och omvärlden, är vi ändå mer sammanbundna än på länge. Ett av fler perspektiv för dem som har turen att uppleva de positiva aspekterna.
De flesta inlägg är ganska lika varandra. Skämt om toapapper, upprördhet över bunkrandet och övriga debatter som tar plats. Jag stannade upp då jag började se fler och fler inlägg om hur misshandel i hemmet ökar i samband med familjekarantän eller dygnet-runt-samvaro med en våldsam partner.
 Under år 2020 och invigningen av det nya årtiondet ville jag blicka framåt och uppmärksamma det vackra livet har att erbjuda genom nystart, tankar om livet, musik och kreativitet. Men i samband med denna pandemi och ovannämnda observationer känner jag en oerhört stark röst i mig som bara måste uppmärksamma följande:

Den psykiska misshandel som just nu tar plats i familjer i domedagssekter.

Därute just nu finns ett mörkertal barn vars hela familjer och närstående förutspår att domedagen lurar bakom hörnet. Att dessa pandemiska omständigheter, förutspådda i bibeln, är ett klart tecken på att slutet är nära.
Just nu tror dessa stackars barn mer än nånsin att alla icke-troende närsomhelst kommer dödas brutalt.
Just nu får massor av barn och unga ta del av domedagsförberedelser och oro för att de skall dödas i Harmageddon, domedagen.
Barn som gråter sig till sömns över deras dödsdömda klasskamrater och släktingar som snart kommer utplånas. För att församlingen och föräldrarna påstår att detta kommer att hända dem som inte valt att tjäna den sanna guden.
Denna trosuppfattning är inte bara tillfällig utan dessa barn lever sitt liv i kronisk rädsla.
Rädslan för att slutet nu är närmare än någonsin.

Jag refererar till barn som växer upp inom trångsynt religiositet eller domedagssekter.
Jag var ett av dessa rädda barn.
Jag belyser ämnet utifrån min kunskap och erfarenheter ur min tidiga barndom inom Jehovas Vittnen (vänligen läs tidigare blogginlägg för en djupare förståelse om JVs trosuppfattning).

Att få gå till den statliga skolan och några timmar om dagen få vistas i en miljö bland icke-manipulativa vuxna och barn med stabilare och hälsosammare föräldraskap är för många  av dessa barn en fristad. Den fristaden har nu tagits ifrån dem i.om. hemmastudier och många av dessa barn är just nu omgivna av domedagsförutsägelser dygnet runt.

Jag fick syn på ett inlägg från instagramkontot ”Jwtoosweden – Barnens röst i en sluten sekt”. Ett konto som samlar vittnesmål av ex-vittnen och kritiskt men sakligt observerar JV’s verksamhet, litteratur, aktivitet m.m. Inlägget bestod av tre videos och sju bilder. Källhänvisning till bilderna hittar du längst ner i inlägget.
Den första videon riktar sig mot barn inom jehovas vittnen och skildrar den idealiska familjen i det kommande paradiset där alla Jehovas vittnen som överlevt harmageddon skall få fortsätta leva i evig ungdom, fred och grönska. Den andra videon är från JW.orgs egen sändningsstudio där en man förtydligar att dessa omständigheter vi befinner oss i är ett klart tecken på att vi lever i de sista dagarna innan domedagen skall infinna sig. Den tredje videon är från ett tal på ett möte där en krigsveteran detaljerat beskriver sina krigsminnen och liknar de döda kropparna han åskådat likt ”korvar spruckna på grillen”. Mannen menar att han med dessa observationer alltså redan vet vad som väntar oss alla i harmageddon.  Inför en församling där nyfödda, dagisbarn, lågstadiebarn och ungdomar ocensurerat tar del av detta.
Sedan följer sju bilder ur JVs litteratur som skildrar bilder från den kommande domedagen. En värld som står i brand med människor i fasa som flyr brinnande klot som slår ner på jorden. Kvinnor som skriker på hjälp. Människor som dör som flugor. Bilderna ur instagraminlägget finnes längst ner i detta blogginlägg med ursprunglig källhänvisning.

 

Barn glömmer inte dessa bilder och liknelser
Barn drömmer om dessa bilder och liknelser.
Barn slutar inte drömma fastän de blir ungdomar.
Ungdomar slutar inte drömma fastän de blir vuxna.

Jag var och är ett av dessa barn.

Dessa bilder spelar än idag en central roll i mina mardrömmar och det undermedvetna. Många tror kanske det är frågan om att i flashbacks och drömmar ”minnas” specifika bilder från litteratur. Men det är mer än så. Dessa bilder får liv och börjar innehålla dig själv, dina kompisar, familj, husdjur.. och fortsätter ta sig i form av katastroftänk dagtid. Med tiden handlar det inte endast om harmageddon mer utan om en kronisk rädsla för döden som tar sig i olika uttryck i dina drömmar, världsbild, hur du lever ditt liv, hur du ser på dig själv, hur du gör dina val.  
När jag skriver och pratar om ”avsaknad om fri vilja och framtid” i tidigare blogginlägg och intervjuer är det katastrofiering som är nyckelordet. En kronisk och undermedveten uppfattning om att ”det värsta ändå kommer att inträffa närsomhelst så framtiden är inget jag är inkluderad i.” 

Katastrofiering (eng. Def. av John.M.Grohol psy. PD)

“Catastrophizing is an irrational thought a lot of us have in believing that something is far worse than it actually is. Catastrophizing can generally can take two different forms: making a catastrophe out of a current situation, and imagining making a catastrophe out of a future situation.
Falling prey to catastrophizing is like striking out in your mind before you even get to the plate. Both of these types of catastrophizing limit your opportunities in life, work, relationships and more. It can affect our entire outlook in life, and creates a self-fulfilling prophecy of failure, disappointment, and underachievement.
..may lead you to self-pity, to an irrational, negative belief about the situation, and to a feeling of hopelessness about your future prospects. Further, both of these types of catastrophizing will define either the presence or absence of alternative possibilities, and possibly paralyze you from going further with efforts toward your goals in life.”

Den posttraumatiska stress som uppstod av församlingens skrämseltaktik och fruktan för döden har haft många ansikten.

Beskrivning av PTSD av the American Psychiatric Association:

“The person has been exposed to a traumatic event in which both of the following were present:
The person experienced with or was confronted with an event or events that involved actual or threatened death or serious injury or a threat to the physical integrity of self or others.”

Denna typ av stress kan rota sig efter att man upplevt hjälplöshet eller hot mot sin säkerhet. Tyngdpunkten här ligger i själva upplevelsen av hotet. Ett litet barn som bor med båda sina föräldrar och har tak över huvudet kanske inte objektivt uppfattas som en hotfull tillvaro för barnet. Men det kroniskt dödshotade barnet lever i den motsatta verkligheten.

Några konkreta symtom på PTSD enligt the American Psyc. Association:
(Käll.https://www.youtube.com/watch?v=Pq-RC_78swA&t=331s) " Post-Traumatic Stress and Ex-JW)

-        Upprepade upplevelser av den traumatiska händelsen i form av t.ex. flashbacks, återkommande mardrömmar, påträngande och upprörande minnen, känslor av intensiv emotionell stress, påminnelse om traumat, tankspriddhet och minnesförlust, intensiva fysiska upplevelser av traumat som inkluderar svettningar, snabb hjärtklappning, illamående, muskelspänningar, separata återupplevelser av händelsen m.m.

 Redan i dagisåldern var jag stigmatiserad som en ”tankspridd, glömsk och slarvig” flicka. Det blir inte bättre av att vi lever i ett samhälle där den idealiska duktiga flickan förväntas vara noggrann, organiserad, stillsam och pryd. Jag tilläts inte ha egna hemnycklar under största delen av lågstadiet med förklaringen att jag ändå slarvar bort dem och det blir dyrt att byta lås så ofta. Detsamma gällde mobiltelefon. Inte för att det var något jag ville ha, men problematiskt att ett barn i lågstadieåldern är utan både telefon och nycklar ifall något händer. Jag satt i trapphuset efter skoldagarna och väntade tills föräldern kom hem från jobb för att öppna dörren. Dagen kom då min syster råkade smälla igen dörren i baklås på morgonen. Vi bodde i höghus på fjärde våningen så man kunde inte klättra ner från balkongen precis. Jag skulle lämna huset sist av alla och kom inte ut då jag inte hade nycklar och kunde inte ringa någon. Så jag fick vänta tills halva dagen hade gått och skolan hade hunnit ringa och efterlysa mig och be grannen komma över och knacka på. Så kommunicerade vi genom brevlådan då jag inte kunde öppna dörren.. (brukar dock oftast tycka att denna historia är komisk. Men ni förstår det centrala problemet.)

Sedan dagisålder har jag haft fler märkliga fobier. Min fobi för myror var så stark så att jag skrek och grät högt när jag upptäckte en myra på sandstranden. Inför en dagisutflykt till stranden smorde mamma in mina gummistövlar i vitlök för att avskräcka alla myror. Myrornas okontrollerade virrvarr symboliserade för mig ett kaos i vår dysfunktionella vardag och min osäkra världsbild. Insekter likaså, inte minst getingar som dessutom kunde göra dig illa. Getingfobin sitter kvar än idag. Jag hade även en stark rädsla för hundar. Rädd för oförutsägbarheten i att de skulle hoppa på mig eller bita mig. Jag trodde det mesta i min omgivning ville mig illa eftersom det var läror jag som liten fick ta del av dagligen.
Mörker var en av de värsta fiendena för där visste jag ju att alla demoniska varelser som församlingen berättar om håller hus. Tvättmaskiner är en lustig en, den sitter kvar än idag - vilket jag finner lite komiskt. I min barndom hade vi en tvättmaskin som vandrade bort från väggen av sig själv när den centrifugerade, vilket jag trodde berodde på att den var besatt av demoner. Dessutom hade tvättmaskinen en röd lysande lampa, som jag trodde att var det onda ögat. Jag har även haft svår klaustrofobi och höjdrädsla sedan barnsben.
Konstant alert för döden.Superkänslig för plötsliga höga ljud som för mig var en kronisk stress i väntan på att domedagstrumpeterna skulle börja ljuda och murarna falla. För så hade jag lärt mig på mötena att Harmageddon skulle inledas.
För att inte nämna svår dödsångest.

Jag tyckte om flera av mina lärare i lågstadiet. Jag kände att de såg mig för den jag var och trodde på mig. Förstås kunde jag ju inte lägga dessa ord på mina känslor och situationen då. Men ett barn är så intuitivt och med många lärare i min lågstadieskola i Pargas kände jag ett lugn som jag inte upplevt hemma eller i församlingen där allting är påklistrat och skenheligt och barnets emotionella behov inte alls prioriteras eller möts på ett mänskligt plan. När regeringen nu ändrat sin riktlinje för att fler elever i åk 1-3 skall få gå i skola hoppas jag innerligt att dessa barn påverkas positivt och får lov att lämna hemmet för sina föräldrar eller av övriga parter som gör detta beslut.

Om dessa ovannämnda symtom på PTSD förblir obehandlade fortsätter dom att förankra sig och intensifiera sig i det undermedvetna och resulterar i förvirring och splittring i den personliga utvecklingen i vidare livet. En sådant här destruktivt och obehandlat beteendemönster kan resultera vidare i något som kallas
Komplext Posttraumatiskt Stressyndrom

Vad är då Komplext Posttraumatiskt stressyndrom?

Långvarig utsatthet för traumatiska händelser kan resultera I Komplex PTSD.Överlevare av långvarig fysisk och sexuell misshandel, fängslande omständigheter, offer för religiösa sekter och krigsfångar är exempel på människor som ofta lever med KPTSD.
(käll. https://casapalmera.com/blog/top-signs-of-ptsd/
Jag behåller viss text på engelska pga känslig läsning med risk för att barn får syn på texten på en vuxen förälders dator. Resten av texten på svenska faller visserligen under samma kategori men jag hoppas att informationen hellre får sin rätta utgång i form av barnvänlig kommunikation och hälsosamt föräldraskap.)

"The symptoms of C-PTSD are similar to PTSD, but also include:
* Persistent feelings of depression
* Problems controlling feelings
* Preoccupation with suicidal thoughts
* Self-injury or self-mutilation
* Explosive or inhibited anger
* Compulsive or inhibited sexuality
* Amnesia or hyperamnesia regarding the traumatic events
* Episodes of dissociative behavior
* Preoccupation with the perpetrator
* Seeing the perpetrator as all-powerful"

Finns det då något inom organisationens läror som kan ha medfört denna stress?

Ja. Några få exempel:

Att dö en fruktansvärd, brutal död i harmageddon. Illustrerad i bilder.
Att bli tillsagd att ”din dagiskamrat är trevlig, men bli inte för god vän med henne för du vet att hon tyvärr kommer att dö i harmageddon.”
Vetskapen om att ett utträde ur organisationen resulterar i uteslutning och ensamhet från hela ditt nätverk. För ett barn är det en annan form av död att bli övergiven på det sättet.

Misshandeln kan utspela sig på många olika sätt i olika hem.
Men den gemensamma faktorn för alla dessa barn är utsattheten för det konstanta dödshotet.

Dessa är egenskaper som verkligen kan styra ens liv. I vuxen ålder har efterdyningarna  för mig, som nämnt i tidigare blogginlägg, smugit sig in i form av kronisk oro, existentiell kris, ångest, sömnproblem, kroniska muskelspänningar, rastlöshet, tankspriddhet, störningar i minne-och koncentration, höga tvivel på sig själv, medberoende, avsaknad av självvärde.. listan är lång. Jag klarar inte av att se våld i filmer eller teaterscener utan att hoppa i taket. Överkänsligheten för höga och plötsliga ljud är ett PTSD symtom som behöver specialbehandlas. Den ligger utom min kroppsliga kontroll. Det är som om någon annan hade fjärrkontrollen. Den medför en hel del skamkänslor då man inte kan kontrollera sina stressreaktioner bland folk, mönstret är så inrotat. Det är en enorm stress för psyket och hjärtat att konstant vara på helspänn och inte kunnna stänga av det. Ni som lider av detta vet vad jag pratar om. Hjärtat-i halsgropen-fenomenet och en hjärna som inte kan skilja mellan verkliga dödshot och ofarliga ljud i omgivningen.
Jag har försökt få terapi i över ett och ett halv år. Tyvärr än ingen framgång på den fronten trots att det såg lovande ut för ett par månader sedan. Jag hade behövt det för 15 år sedan. Men som jag lärt mig på vägen så har jag behövt finna kärleken till mig själv och hitta det egna självvärdet innan jag ens förstått hur livsnödvändig den hjälpen skulle vara för mig. Och det är lättare sagt än gjort att komma till den punkten.

Den självhjälp jag hittills gjort har bestått av en hel del meditationer och mindfulness övningar. Jag har genom guidade meditationer jobbat med avspänningsövningar, chakrabalansering, övningar i att grunda sig och rikta sin energi. Jag har skrivit blogg, delat tankar med likasinnade och med människor med liknande erfarenheter. Jag inleder mina dagar med att uttrycka tacksamhet för alla små och stora ting. Tacksamhet, närvaro och kärleken till sig själv upplever jag vara A och O för att finna sin väg. Inte destination.. utan väg. För det är resan som är huvudsaken.
Tips på några böcker som hjälpt mig på min resa är

The power of now- Eckhart Tolle
A new earth – Eckhart Tolle
Mindfulness - Thich Nhat Hanh
Flodhästen i vardagsrummet – Tommy Hellsten
Barn av livet – Tommy hellsten
Då gråter änglarna – Marianne ( en självbiografi om en uppväxt inom JV, väldigt läsvärd!!)
Torka aldrig tårar utan handskar – Jonas Gardell

Slutligen vill jag tipsa om några Youtubekanaler med ex-vittnen som sakligt och informativt berättar om deras erfarenheter och genom observationer med stöd av psykologisk vetenskap granskar organisationens verksamhet med innehåll:

stoptheshunning
EXJW analyser
ExJW critical thinker
John Cedars

I denna Ex-jw community talar man mycket om begreppen PIMO (Physically In Mentally Out) och POMI (Physically Out Mentally In). Det förstnämnda avser medlemmar i vittnena eller andra sekter som är närvarande i församlingen fysiskt, men inte på det psykiska planet. T.ex att man medverkar på mötena men innerst inne vill lämna. POMI avser medlemmar som lämnat organisationen men vars liv fortfarande styrs av den hjärntvätt och riktlinjer som församlingslivet medfört. 
På youtube finns flera sakliga, observanta vittnesmål av ex-vittnen som delar med sig av sina erfarenheter. Personligen har dessa vittnesmål medfört stor hjälp i att få mer saklig klarhet på egen hand. Om du upplever dig vara en PIMO eller POMI rekommenderar jag starkt allt material jag länkat och nämnt i detta och tidigare inlägg. 
Efter flera års observering, erfarenheter och samlad kunskap om sekteri, den manipulation och psykologiska strategier (hjärntvätt) som utövas..är min personliga åsikt att medlemmar av slutna sekter själva är offer för  omständigheter. De krav som ställs är varken rimliga eller mänskliga och de behöver också få känna att hjälp och stöd finns när/om den tiden infinner sig.
Som vittne vet man att man inte skall ta del av denna typ av publicitet som jag för. 
Jag hoppas att alla vittnen som läser min blogg i hemlighet i detta ögonblick kan finna styrka i något av de råd, tankar, länkar och litteraturtips jag givit. 

I Sverige finns forumet Hjälpkällan man kan vända sig till
http://www.fri-sverige.se/hjalpkallan/

I Finland finns Uskontojen Uhrien Tuki (UUT), "Stöd för religiösa offer". Motsvarande Hjälpkällan på finska.
https://www.uskontojenuhrientuki.fi/

Tveka inte att ta kontakt eller skriva om det är något ni vill fråga eller funderar på. Jag finns här!

Många kramar Rebecka 

Obs!

Ett brev från den styrande kretsen inom JV har skickats ut till ledningar inom församlingar världen över med uppmaning om att kontakta inaktiva och uteslutna. Syfter är att under rådande omständigheter i världen bidra till att personer hittar tillbaka till Jehova. Nedan bild på ett inlägg med brevet.

 

 

 

Källhänvisning till bilderna från JV's litteratur:

Bild 1: Jw.org under rubriken"The grand finale of the great tribulation" . Skärmbild från hemsidan finns.
Bild 2:" Revelation it's grand climax ur Watchtower 1975 dec.s.233
Bild 3: The tower of today's study Watchower march 15 s.18
Bild 4: ur  Escape the kingdom - Watchtower bible and tract society - International bible students association
BIld 5: ur "From paradise lost to paradise regained" s. 208-309. Av Watchtower society 1958
Bild 6: ur Jw.org rubrik: "The nation will have to know who Jehovah is. Skärmbild från hemsidan finns.
Bild 7: Omslag från "The Watchtower May 2015 - Is the end near?